Varför?

freedom-to-choose

Varför finns det enbart 193 länder när det finns flera tusen etniciteter?
Varför ska varje etnicitet som inte får bilda land måste kriga till sig ett land?
Varför måste då det ockuperande landet och andra stämpla de till terrorister?
Varför bildade de då själva ett land om det innebar terrorism?
Varför måste sen politikerna ha skyhöga löner?
Varför blir inte politiker till för att förändra samhället till det bättre?
Varför måste politiker festa för våra pengar?
Varför är vi så tysta mot sånt?
Varför måste vi välja korrupta och förvrängda politiker som ska bestämma åt oss?
Varför är det bästa statsskicket demokrati när det är mer än 2000 år gammalt?
Varför kan vi inte komma på något bättre?
Varför måste dessa staters överhuvud FN bestå av 193 medlemmar men erbjuda vetorätt till enbart fem av dem?
Varför har inte Brasilien, Egypten, Indien Japan, Nigeria,  eller  Tyskland vetorätt?
Varför måste vi lägga 1,6 biljoner dollar på försvarsmateriell årligen?
Varför vill vi döda varandra så pass mycket?
Varför finns det så mycket gränskontroller? De på andra sidan finns där för att det inte fanns gränskontroll förr.
Varför måste vi hålla en flagga i handen och dansa och apa oss och säga: ”jag är svensk”, ”Jag är turk”, ”Jag är tysk” osv. ?
Varför kan vi alla inte leva som enbart människor i ett enda land, det vill säga jorden?

Turkiet ÄR en polisstat

11193379_1431482247153444_4374049451049006181_n”Snart kan Turkiet vara en ren polisstat i nyislamistisk tappning” skrev Esref Okumus, som är journalist på DN kultur och Turkiet kännare, för några dagar sen. Det må låta klockrent men det är helt fel av Okumus som ändå är en stark Turkiet-kritiker. Det är också en illusion för många andra svenska journalister.
 
Därför att Turkiet alltid har varit en polisstat. De miljontals brott Turkiet begått skulle inte vara möjligt om landet inte var en polisstat. Jag ska härnedan ta upp några ”höjdpunkter.”
 
AKP och Erdogan kom ju till makten i början av 2000-talet.
 
Så 90-talet: Smärre statskupp och N. Erbakan avsätts som premiärminister. Cirka 5000 kurdiska samhällen bränns och plundras. Tusentals kurder mördas och miljoner tvingas på flykt. Kurdiske författaren Musa Anter skjuts till döds av MIT. Hotellet Madimak där den påstådde ateistiske turkiske författaren A. Nesin befinner sig i utsätts för mordbrand. Han undkommer men 37 andra bränns ihjäl. Turkiet förgiftar sin egen premiärminister T. Özal eftersom denne börjar luckra upp tabun kring kurder. Kurdiska tidningen Özgur Gundems redaktion utsätts för bombattentat, två gånger.
 
80-talet: Statskupp av generalen K. Evren. Tusentals människor mördas, fängslas och torteras. Tiotusentals flyr landet till Europa. Yttrande-och pressfrihet stryps kraftigt. Politiska partier tvångs stängs. Författare, förläggare och journalister förföljs. Grundlagen skrivs om. Paramilitära ”livgardet” patrullerar i hela landet och mördar kurdiska intellektuella och framstående affärsmän.
 
70-talet: Statskupp av generalen M. Tagmac. Deniz Gezmiz och tre andra avrättas. Hela den civila ledningen sätts bakom galler. Delar militärens topp likaså. Radio-kanaler och tidningar stängs ner. Böcker bränns. Oliktänkande mördas. Norra Cypern utsätts för turkisk ockupation- pågår än idag.
60-talet. Statskupp av C. Gursel. Turkiet avrättar sin egen PM A. Menderes eftersom denne anses alltför vänsterorienterad. Åtskilliga domare och åklagare avsätts. Vissa universitet stängs ner. Kurdiska och vänsterorienterade förbund och institutioner stängs ner.
 
30-talet: Mellan 70-80 tusen kurder massakreras i Dersim. Hundratusentals tvångsförflyttas. Framstående kurdiska politiker avrättas. Privat egendom liksom mark konfiskeras från kurder.
 
20-talet: 30 tusen kurder massakreras under Sheyh Said upproret. Och 90-tusen under Ararat upproret- de flesta kvinnor och barn. Hundratusentals tvingas till flykt. Kurdiska politiker och andra intellektuella avrättas systematiskt. Kristna kyrkor bränns och mark som tillhör kristna och kurder konfiskeras. Andra språk än turkiska förbjuds.
 
10-talet: Mellan 1,5 till 2 miljoner armenier massakreras. 500 tusen assyrier, syrianer och kaldéer massmördas. 1 miljon greker massdeporteras från fastlandet.
 
Så vad har förändrats? Ingenting annat än att makten har förflyttats från regeringen till att koncentreras till Erdogans person. Brotten landet har begått och begår mot mänskligheten idag är lika avskyvärda som de alltid har varit. Och EU som tidigare strikt följt Turkiets politik ser mellan fingrarna idag.
 
Därför är Ataturks Turkiet och Erdogans Turkiet två sidor av samma mynt. Det ene baserad på ras och fascism den andra baserad på ras, fascism och islamism.</div>

FN måste stoppa turkiskt våld

12376245_1028694757172823_7106510603898513645_n

FN:s säkerhetsråds slog fast i resolution 1973 som antogs 17 mars 2011 om upproret i Libyen  att det måste fås till stånd till omedelbart eldupphör och uppmanade världens länder att upprätta en flygförbudszon över Libyen och att använda alla nödvändiga medel för att skydda civilbefolkningen.

Resolutionen var en konsekvens av Gaddafis omdömeslösa förtryck och våld mot folken inom Libyens gränser.

Idag och sedan en tid tillbaka återser vi exakt samma scenario inom Turkiets gränser. Turkiets regering med AKP och Erdogan i spetsen har satt igång militära maskineriet för att förgöra kurdiska samhällens och kurdiska folkviljan.

Städer belägras, utegångsförbud införs, städer och byar bombas både med artilleri, stridsvagnseld, från attackhelikoptrar och från andra tunga militära vapen samt från krypskyttar och specialstyrkor som skjuter på måfå utan att ta hänsyn vare sig till barn, kvinnor eller gamla. 1,3 miljoner människor har internerats i sina egna hem och är utsatta för allehanda våld i alla dess makabra former. Många har också tvingats till flykt. För det finns det bevis nog att åtala Erdogan och hans stab för folkmordsbrott i krigstribunalen i Haag. Under de senaste sex månaderna infördes utegångsförbud 52 gånger och som längst i 14 dagar i staden Nisebin. Kartan visar de belägrade städerna och anmärkningsvärd är att det är samma städer där AKP led svåra nederlag i det senaste så kallade valet, som är föremål för det brutala våldet.  

FN bör därför, utifrån samma grunder få till en resolution mot Turkiet och:

-Kräva ett omedelbart eldupphör och totalt slut på våld och alla attacker mot, och övergrepp på, civilbefolkningen i norra Kurdistan (östra Turkiet).

-Upprätta en flygförbudszon över Turkiet.

-Auktorisera alla medel för att skydda civilpersoner och områden med civilbefolkning

-Förbjuda alla flyg till Turkiet.

-Frysa samtliga tillgångar som tillhör turkiska myndigheter utomlands och bekräftar åter att sådana tillgångar skall användas till det kurdiska folkets fördel

-Etablera en panel med experter för att bevaka, och för att verka för genomförandet av sanktionerna.

-Därmed förenlig med ovanstående punkter tillgodose kurders rätt till självbestämmande.

 

Musa Anter 1920-1992

11228047_514321888744518_178216410992435966_nMusa Anter/Apê (farbror) Musa (1920 – 20 september 1992) var en kurdisk författare, poet och journalist. Han sköts till döds 20:e september 1992 (23 år sedan idag) av turkiska underrättelsetjänsten MIT i Amed.

Under hela sitt liv kämpade han för kurdernas mänskliga rättigheter. Han läste lågstadiet i Merdîn, högstadiet och gymnasiet i Adana och juridiken vid Istanbuls Universitet. Under hans studentår blev han bekant med Turkiets ”rättsapparat” i samband med Dersim-upproret (1937-38) då han dömdes till 45 dagar fängelse för förolämpning av Ataturks sedan 50 år döda och okända mor. Han var en av grundarna till tidningen Ileri Yurt. 1959 åtalades han för dikten Qimil och riskerade dödsstraff. Under statskuppen på 60-talet benådades han och frigavs lyckligtvis.

Han skrev i Deng (röst), Barış Dünyası (Världsfreden) och Yön (Riktning) tidningarna efter sin frigivning. 1963-64 dömdes han på nytt för sina artiklar. I samband med statskuppen på 80-talet greps han igen. Han fick tillbringa sammanlagt 11,5 år av sitt liv i turkiska skräckfängelser för det han uttryckte, tänkte och skrev.

Han var också grundarna till Revolutionära Östkultur Centren (Devrimci Doğu Kültür Ocaklari), Folkens Arbetarparti (Halkın Emek Partisi), Mesopotamiens Kultur Center (Mezopotamya Kültür Merkezi) och för Kurdiska Institutet i Istanbul (İstanbul Kürt Enstitüsü).

För ett av sina arbeten, ett slags självbiografi i två volymer, ”Mina memoarer” fällde han följande kommentar: ” Det går att ställa frågan; vem är Musa Anter? Vilka är figurerna som nämns i hans memoarer? Men jag tycker inte att denna fråga är på sin plats. Många gånger får någon fattig en genväg (lotto) till rikedom och blir rik. Och när jag tog mig ut ur dessa Ziving grottorna ut i samhället träffade jag väldigt många värdefulla människor av en slump likt den fattige blev rik. Och dessa memoarer är frukterna av de skatter jag fann i samhället.

Han blev 72 år apê Musa. Vi minns och hedrar honom. Må han vila i frid.

Vad är HDP och vad är kurdisk politik?

11178472_1430538863914449_1312086856_n

Eftersom det sker olika händelser och sägs olika saker som verkar lite svårbegripliga i dessa tider, eftersom vi är- av uppenbara anledningar – ett politiskt laddat folk och eftersom vi bör förstå vad som sker och varför det sker vill jag härmed precisera några punkter för att ge en överskådlig bild över vårt politiska tillstånd. Jag gör det med ett så enkelt språkbruk som möjligt.

  • Först vill jag förklara internationella politiska aspekten

1-Internationella

I dagsläget finns det 193 nationalstater (i olika former) i världen och dessa nationalstater är bundna till en massa fördrag/överenskommelser och konventioner –Barnkonventionen, APEC, EU, FN, G8, Arabförbundet, NATO, Nordiska rådet, OECD och Opec för att nämna några. Det gör att nationer blir ansvariga för det de gör och det gör att andra stater kan ställa staten i fråga inför rätta för det brott den begått. Men detta urholkas av olika staters militära kapacitet (se USA) och av staternas interna tysta överenskommelser. Eftersom så gott som varje stat har smutsigt mjöl i påsen eller har en hund begraven i sin bakgård så är utgången ”du rör inte mina inre angelägenheter och jag inte i dina.” Det är av den anledningen många stater inte fördömer eller gör något åt ett brott en stat begått mot en minoritet inom dess gränser. För om en stat lägger sig i där är risken stor att den berörda staten lägger sig i tillbaka. Se Israel-Turkiets relationer under senare år där Turkiet började anklaga Israel för våld mot palestinier och Israel kontrade med Turkiets våld mot kurder. Men om inte Turkiet hade börjat vässa med Israel så hade inte heller Israel vässat tillbaka. Där var den tysta överenskommelsen borta med andra ord. Det här gäller dock inte när eliten i varje stat drabbas av samma våld av sin regim eftersom denna elit (vi tar etniska iranier till exempel) är skyddade av de olika fördrag och konventioner vi nämnde ovan. Det är av den anledningen det blir stor uppståndelse världen över när iranier drabbas av regimens våld men det är av samma anledningar världen leker de tre apornas lek när t.ex. kurder drabbas eftersom kurder saknar en stat som kan föra deras talan i de berörda institutionernas talarstolar.

-Det här är ett system kallad för ”nationernas klubb” och är skapat för deras välbefinnande och de tar ogärna in nya medlemmar (nya stater) eftersom det urholkar det befintliga systemet och riskerar att underminera deras välbefinnande. Det är av den anledningen de inte vill ha nya självständiga stater för ju fler kockar desto sämre soppa är utgången. Än mindre ett självständigt Kurdistan mitt i Mellanöstern där hela världens ekonomiska och politiska intresse ligger. Till exempel Turkiet som ockuperar norra delen av Kurdistan är medlem i NATO och ett stöd för Kurdistans självständighet från någon NATO-medlem skulle innebära att NATO förlorar sin näst största arme-den turkiska- (sett till antalet soldater) och en viktig geopolitiskt knutpunkt som bas. Om någon ur olje- kartellen OPEC:s 12 medlemmar ger sitt stöd till ett självständigt Kurdistan skulle det innebära att OPEC tappar marknad, att det uppstår export problem och ett vakuum samt ekonomiska bakslag. Ett tredje exempel är Arabförbundet vars förakt gentemot en kurdisk stat är likvärdig med deras lika extremistiska hållning till Israel. De ser Kurdistan som ett andra Israel och motsätter sig det av historiska, kulturella, ekonomiska, politiska och inte minst av religiösa skäl. Araber startade tre krig 1948/1956/1967 mot ett redan självständigt Israel för at tillintetgöra de trots att de dessutom hade självaste USA bakom sig. De gör då allt för att motverka Kurdistan på samma sätt.

2-Nationelt

Även om Israel har uttalat sitt politiska stöd nyligen har vi sålunda inget land som stödjer vår självständighet i praktiken. Vi har heller ingen kraftfull arme inga högteknologiska vapen och inga ekonomiska resurser att förhandla ett självständigt Kurdistan till oss med.  Så vad har vi? Vi har vårt folk på cirka 50 miljoner och det är väl en styrka? Om samtliga eller åtminstone hälften var engagerade och stöttade ett självständigt Kurdistan så hade det funkat, men det har vi inte heller. Vad har vi då? Av Turkiets ca 30 miljoner kurder stödjer ca 5 miljoner den kurdiska saken, av Irans 12 miljoner ca 3-4 miljoner, av Iraks 6 miljoner ca 4 miljoner och av Syriens 3 miljoner kurder stödjer ca 2 miljoner vår sak. Någon kanske säger att det blir sammanlagt 15 miljoner vilket borde räcka gott och väl? Men det gör inte det eftersom dessa inte heller agerar som en samlad kraft mot ett gemensamt fiende och mot samma mål. Bortsett från 50 miljoner irakiska och syriska araber, 55 miljoner turkar och 65 miljoner iranier som motarbetar oss motarbetas vi även av återstående 25 miljoner kurder i Bakur, 2 miljoner i Bashur, 6-7 miljoner i Rojhelat och ca 1 miljon i Rojava som också är mot oss. Mot sitt eget folk, som ser oss otrogna om de är radikala muslimer, som ser oss terrorister om de är assimilerade, som ser oss sionismens förlängda arm om de är förlorade till Iran. Eftersom dessa förlorade själar lierar sig med regimen i respektive stat och motsätter sig de andra kurder som är för självständighet legitimerar de därmed ockupationsmakternas förtryckarpolitik mot frihetsivrarna och får oss därmed att framstå som de onda. De som är separatister, de som är terrorister, de som är med djävulen och de som konspirerar med yttre makter för att förinta respektive regim. De själva framstår då som de goda och blir då ett gott argument för respektive regim att våldföra sig på de ”onda.” Och eftersom de goda kurderna (vårt eget folk) själva också har dömt de onda kurderna utnyttjar respektive regim det till att svartmåla frihetsivrare. Då blir det rena barnleken för respektive regim att övertyga övriga världen om dessa ”terroristers” separatiska onda handlingar-se, även deras eget folk säger samma sak och då måste det väl vara sant! Och då får de godkänd för vidare våldföring..!

Fast jag anser inte det heller vara vårt största hinder för självständighet eftersom av de 15 miljoner frihetsivrare som jag nämnde ovan som var engagerade och som var för självständighet är i sin tur uppdelade i olika fraktioner med olika åsikter, ideologier och idéer om tillvägagångssätt och som drar åt varsitt håll-JA HÄR HAR VI UTAN TVEKAN VÅRT STÖRSTA PROBLEM. Så vi har en grupp på 4 miljoner som vill en sak en annan på 7-8 miljoner som vill en annan sak och en tredje på 3 miljoner som vill en tredje sak (fast även de är uppdelade i sin tur i vidare avdelningar- det är en helt annan historia). Jag vet inte om ni hänger med dessa siffror och annat hittills men att förstå kurdisk politik är lika svår som att lösa Einsteins relativitets teori (E = mc²) vill jag påstå men ack lika angeläget för att lyckas.

3-Framtiden

Så hur ska vi frigöra Kurdistan och med vad? Med 90 tusen byväktare? 80 kurdiska AKP parlamentariker? Med Shivan Perwer och Ibrahim Tatlises? Med tusentals kurder som motarbetar oss inifrån åt DAESH räkning och som vill skapa något baserad på sharia lagar? Med miljoner kurder som ser sig som turkar och/eller som ett iranskt folk och anser det vara finare att tillhöra de än Kurdistan? Eller ansvariga för vissa partier som sålt sig och kollaborerar med yttre makter, andra som ser kurdisk nationalism som ett hot mot islam men som samtidigt stödjer 22 muslimska arabiska nationalstater?

4-Kampen

Vi har alltså inte lyckats genomföra någon folklig revolution och vi kan inte besegra våra fiender med militära medel eftersom vi saknar en reguljär arme. Vi har (i Bakur) 5 tusen gerillor med kalashnikov i handen. Det är ungefär likadant i Iran och det var så i Irak samt i Syrien för inte så länge sen. Ställ det mot t.ex. Turkiet som har en arme på mer än en miljon soldater tillhörande stridsflygplan, stridsvagnar, kobra helikoptrar och massa annat mordmaterial samt 25 miljarder dollar i försvarsbudget till sitt förfogande årligen. Oddsen är då kraftigt emot oss. Hittills har vi försökt kriga till oss självständighet som ovanstående försök var baserade på. Jag vet inte om det beror på historiska utvecklingar men revolution är inte kurdernas starka sida heller och med tanke på våra ringa militära resurser misslyckades vi gång efter annan.

5-HDP-produkten av och lösningen på ovanstående utveckling.

HDP=Demokrati, jämlikhet, jämställdhet, allas lika värde-kosmopolitiskt.

Föreställ er att demonstrera med eller utan polistillstånd, föreställ er att bedriva ett företag med eller utan F-skattesedel eller föreställ er att köra bil med eller utan körkort och konsekvenserna av dem!? HDP kommer bli kurdernas polistillstånd, kurdernas F-skattesedel och kurdernas körkort. HDP är på väg att ”legalisera” kurder och därmed ge de fulla rättigheter att åtnjuta. Detta har sin början i 10 % spärren nu till valet i juni men föreställ er vilken effekt ytterligare 30/40 % av rösterna skulle innebära vid nästa val? HDP föddes som ett resultat av denna utveckling för att uppfylla allt som inte gick att nå genom revolution och väpnad kamp. Eftersom HDP och dess syster partier från tidigare inte kom över 10 % spärren i valen då det inte fick stöd från sitt eget folk vände det sig till vänster turkar, assyrier, armenier och alevi kurder (vilka röstade på CHP i Dersim förra gången trots att det var just CHP som massakrerade kurderna där år 1937-38) nu för att komma över 10 % för att få styrka nog att få AKP på rygg och tvinga de att erkänna kurder. För att vara stark på bortaplan måste man vara stark på hemmaplan så nu när de kommer att vara starka på bortaplan genom politik och diplomati ökar chansen för framgång avsevärt! Och vad är det vi vill: att kurder blir ett erkänt folk, att kurdiska blir ett erkänt språk och att Kurdistan blir ett självständigt land. Det sistnämnda verkar dröja lite-åtminstone ett enat Kurdistan. Men de två första d.v.s erkänt folk och språk är fullt möjliga inom närmaste året om HDP kommer över 10 % spärren och kan därmed sätta krokben på AKP och Turkiet. HDP kommer att servera de två första till oss på ett silverfat. Det kommer frisläppa 15 tusen aktivister som sitter fängslade i dagsläget, det kommer tillåta modersmålundervisning på kurdiska i hela Turkiet, det kommer judikalisera kurder och deras rättigheter och friheter genom att bokstavligen tvinga AKP att ändra författningen. Ingen landsman kommer längre att skjutas till döds under demonstrationer, ingen kommer att fängslas för terrorism och ingen kommer att förnedras längre eftersom kurder och kurdiska kommer att bli legitima och inte kan kriminaliseras längre i lagens ögon. Samt bli skyddade av författningen. Det här kommer att realiseras och spridas till Iran via dess systerparti KODAR. För HDP:s mål är att ändra de ytters fascistiska författningarna som vi lyder under i respektive stat genom politik-FÖR ATT VI INTE ÄR ENADE OCH FÖR ATT VI INTE AGERAR SOM EN SAMLAD KRAFT. HDP värnar alltså om de 30 miljoner kurders välbefinnande som Turkiet hyser varför den utger sig för ett demokratiskt Turkiet. HDP bryr sig inte om Turkiet som stat egentligen men HDP bryr sig om kurder inom turkiska staten. Eftersom det inte går att separera Kurdistan från Turkiet (av ovanstående orsaker) måste HDP ta hand kurder inom ”Turkiet” och detta är resultatet.

Och slutligen: För dem tror sig HDP vara för Turkiet vill jag svara följande: AKP jobbar för Turkiet tillsammans med 20 miljoner kurder, CHP jobbar för Turkiet med ett par miljoner kurder och MHP jobbar också med några hundra tusen kurder för Turkiet tillsammans med miljoner turkar. Så frågan är varför bilda BDP/HDP och jobba för Turkiet 5 miljoner kurder som dagligen terroriseras? Hade det inte varit enklare att joina något utav de andra partierna och njuta av förmånerna turkisk politik ger? Tror man verkligen att man sitter isolerad i 16 år, och bor på grottor uppe på bergen i 40 år, utbildar sig och sitter inne på obestämd tid, riskerar dagligen att bli skjuten som offentliga politiker för Turkiets skull?

6-Tillbakablick

Men minns också att vi har gasats ihjäl, torterats ihjäl, skjutits ihjäl, stenats ihjäl, våldtagits ihjäl, misshandlats ihjäl, fängslats ihjäl, deporterats ihjäl och assimilerats ihjäl för vår sak genom decennierna. Världen har blundat för det och när vi har försvarat oss har vi stöpts om till terrorister! Detta är så grymt att det slår gnistor om mitt tangentbord i detta ögonblick! I Iran mördas de kurder som ”nämner” ordet Kurdistan för brott mot Gud och i Turkiet som ändå är någorlunda demokratiskt-jämfört med Iran-döms kurder till långa eller livstids fängelse för terrorism, separatism och för landsförräderi eftersom de engagerat sig för den kurdiska saken. I november sköts hela 46 kurdiska demonstranter i Turkiet, ockupationsmakterna låter oss då inte andas in självständighet. Under 1900-talet bildades flera kurdiska ”länder”. Kurdiska Kungadömet i norra Irak varade i 2 år (1922-24), Ararat Republiken varade i 3 år (1927-30), Röda Kurdistan i 6 år (1923-29) och Mahabad Republiken i endast 10 månader (1946-46). Samtliga är nu historia men först första gången i historien planeras något varaktigt, något med stöd av lagen, något som kommer att bli internationellt erkänt.

Framöver kommer det sägas och göras saker som också kommer att kännas lite svår begripliga men det är bara politik. Det är vi som för första gången i historien fintar bort yttre makter och inte tvärtom. Försök att se skogen och inte bara trädet vid varje ögonblick framöver. Så frågan är om vi ska stötta detta bygge vilket är en frukt av åratals kamp och hjälpa det bli starkare eller om vi ska hacka sönder det till bitar som så många gånger förr eftersom vi blir påverkade av allt annat runt omkring? Minns att kurden som satt vid bordet under Lausanne-fördraget åt oss var också påverkad av saker och ting runt omkring honom. Historia består av upprepningar men det är helt upp till oss att inte låta det ske igen. Här bör vi med andra ord visa vår lojalitet och solidaritet med vår kamp i en förnyad skepnad.

Och jag vet att vägen är lång,
Att vi måste gå med tvång,
Genom svårigheter vandra,
Men inte glömma att hålla om varandra,
Tills vi står över alla andra.

/N