FN måste stoppa turkiskt våld

12376245_1028694757172823_7106510603898513645_n

FN:s säkerhetsråds slog fast i resolution 1973 som antogs 17 mars 2011 om upproret i Libyen  att det måste fås till stånd till omedelbart eldupphör och uppmanade världens länder att upprätta en flygförbudszon över Libyen och att använda alla nödvändiga medel för att skydda civilbefolkningen.

Resolutionen var en konsekvens av Gaddafis omdömeslösa förtryck och våld mot folken inom Libyens gränser.

Idag och sedan en tid tillbaka återser vi exakt samma scenario inom Turkiets gränser. Turkiets regering med AKP och Erdogan i spetsen har satt igång militära maskineriet för att förgöra kurdiska samhällens och kurdiska folkviljan.

Städer belägras, utegångsförbud införs, städer och byar bombas både med artilleri, stridsvagnseld, från attackhelikoptrar och från andra tunga militära vapen samt från krypskyttar och specialstyrkor som skjuter på måfå utan att ta hänsyn vare sig till barn, kvinnor eller gamla. 1,3 miljoner människor har internerats i sina egna hem och är utsatta för allehanda våld i alla dess makabra former. Många har också tvingats till flykt. För det finns det bevis nog att åtala Erdogan och hans stab för folkmordsbrott i krigstribunalen i Haag. Under de senaste sex månaderna infördes utegångsförbud 52 gånger och som längst i 14 dagar i staden Nisebin. Kartan visar de belägrade städerna och anmärkningsvärd är att det är samma städer där AKP led svåra nederlag i det senaste så kallade valet, som är föremål för det brutala våldet.  

FN bör därför, utifrån samma grunder få till en resolution mot Turkiet och:

-Kräva ett omedelbart eldupphör och totalt slut på våld och alla attacker mot, och övergrepp på, civilbefolkningen i norra Kurdistan (östra Turkiet).

-Upprätta en flygförbudszon över Turkiet.

-Auktorisera alla medel för att skydda civilpersoner och områden med civilbefolkning

-Förbjuda alla flyg till Turkiet.

-Frysa samtliga tillgångar som tillhör turkiska myndigheter utomlands och bekräftar åter att sådana tillgångar skall användas till det kurdiska folkets fördel

-Etablera en panel med experter för att bevaka, och för att verka för genomförandet av sanktionerna.

-Därmed förenlig med ovanstående punkter tillgodose kurders rätt till självbestämmande.

 

Våld skapar mer våld!

tab4f3ac-jpgDet fruktansvärda har hänt igen. Men jag är inte ett dugg förvånad, jag är mer förvånad över de som är förvånade.

Det är inte möjligt att kontrollera miljardär individer, det står inte ”terrorist” i deras panna direkt och det går inte heller att läsa av hud-eller hårfärg och man kan inte heller isolera sig som nation från omvärlden i en global värld. Terrorismen har inget ansikte, det har Oklohama bombaren, Breivik och det senaste bombdådet i Paris bekräftat för oss.

Jag har i princip läst det mesta om terrorattacken i Paris men jag har inte läst någon spalt om varför det har hänt! Det är så enkelt att tycka att det är fruktansvärt och sedan fördöma det..then what?

Det här var varken första eller sista gången vi upplevde terrordåd, varken i Europa eller i andra delar av världen. Det kommer tyvärr komma fler.

Ett mögligt badrum blir inte mögelfritt genom putsning av kakel. I regel krävs ett aspes sanering. Frön till dagens terror såddes under första världskriget. Västmakter med England, Frankrike och Tyskland lekte ett farligt spel. Industrialismens berusning och dess storhetsvansinne..!

Mellanösterns delning och det efterföljande Syke-Picot avtalet samt Lousanne fördraget vars ingenjörer Frankrike och England hade nog ingen aning om att samma människor de lekte med då kommer att reagera på kolonialismens bieffekter i alla dess former idag. Priset för denna ansvarslösa politik betalar oskyldiga civila, både i Europa och i Mellanöstern. 

Sedan kom nästa stöt när Europa skulle stilla sina samveten för Tysklands räkning genom att ge bort mark till Israel utan att ta hänsyn till palestinier. Det här är ännu en anledning till hatet folket i MÖ känner för Europa. Det hade varit så enkelt med tvåstatslösningen.

Det tog dock inte slut där: Korea, Vietnam, Algeriet, Nicaragua, Afghanistan…får ni flaschback? Masstatsmord? Vidare tilläts Irak och Iran kriga mot varandra i hela åtta år på 80-talet medan Väst sålde vapen till Irak och öst till Iran tills bägge länderna var bankrutta och gick på knä. Det är en deja vu känsla i kriget i Syrien nu. Sovjet byttes mot Ryssland och Väst är kvar som den är på andra sidan – och än en gång är det folket som lider.

Vi pratar om välfärdsstater i Europa, oljan som pumpas upp i Mellanöstern skulle räcka gott och väl till att skapa välfärdsstater där på plats utan demokrati-export från Väst! Men tillåts de göra det? Eller tycker Väst att det är angelägnare med godtyckliga militära interventioner, med lömska statskupper, med stöd till diktaturer och att exportera extrema mängder vapen till de och sedan spela de mot varandra för att försvaga de och därigenom göra en fortsatt plundring möjlig. Oljepengarna från MÖ kommer mer till nytta för svenska Försäkringskassan än till medborgare där på plats i deras egna land! Till exempel i Irak, betänkt er det. Denna plundring, förtryck och kolonialism är gränslös och människor reagerar. Det rättfärdigar naturligtvis inte ett vansinnesdåd med dödsskjutningar inne på en teater i Frankrike men det bör ge förståelse för varför det sker för att lösa problemet från grunden.

Det råder en styrkeobalans, Västmakter har varit superstarka jämfört med muslimska världen i snart 300 år. Samtliga muslimska länder tillsammans kan inte rå på t.ex. England, Frankrike eller USA i ett reguljärt krig. Att vara så pass stor och stark har dock ett ansvar emellertid missbrukar Västvärlden sedan 300 år sin dominans å det grövsta. Sedan kom USA med i denna superstarka klubb på 40-talet. Missbruket blev ännu grövre, fler länder ockuperades, fler människor dödades, fler människor torterades och fängslades och fler människor drevs på flykt runt m i världen. USA:s krig mot terrorn skapade DAESH för oss till sist! Ett av historiens största blunder.

Västvärldens hyckleri i att vara demokratiskt på hemmaplan men i att vara diktatoriskt på bortaplan är en komplex paradox och måste få ett slut. En politisk lösning och omdaning av MÖ med rätta gränser med hänsyn till etniciteter, språk och tro är en enda lösningen. Så har vi gjort i Europa och av den anledningen har vi hela 47 självständiga stater och det minsta har enbart åtta tusen invånare vilket har förhindrat krigen.

Men denna syn är ingen regel, det råder dubbelstandard vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter. Är Mellanöstern Västvärldens schackbräda? eller monopolspel månntro? Kan man verkligen bomba Mellanöstern till demokrati (långsiktig)? Europa blev inte demokratisk av bombningar. Den långa vägen hit genom renässansen, romantiken, upplysningen, realismen och naturalismen […] måste även folket i MÖ gå igenom. Genom ett drägligt liv och adekvat utbildning. Inte av smarta bomber bör vi i Europa förstå någon gång.

Ska vi på allvar stoppa terrordåden måste Väst göra ett lika allvarligt försök och se om sin utrikespolitik och bemöta individer utomlands med samma värde som de på hemmaplan. Einstein sa ”varje aktion har en reaktion” för cirka 80 år sen, hur surt det än låter är det egentligen en universal avpassning.  

Musa Anter 1920-1992

11228047_514321888744518_178216410992435966_nMusa Anter/Apê (farbror) Musa (1920 – 20 september 1992) var en kurdisk författare, poet och journalist. Han sköts till döds 20:e september 1992 (23 år sedan idag) av turkiska underrättelsetjänsten MIT i Amed.

Under hela sitt liv kämpade han för kurdernas mänskliga rättigheter. Han läste lågstadiet i Merdîn, högstadiet och gymnasiet i Adana och juridiken vid Istanbuls Universitet. Under hans studentår blev han bekant med Turkiets ”rättsapparat” i samband med Dersim-upproret (1937-38) då han dömdes till 45 dagar fängelse för förolämpning av Ataturks sedan 50 år döda och okända mor. Han var en av grundarna till tidningen Ileri Yurt. 1959 åtalades han för dikten Qimil och riskerade dödsstraff. Under statskuppen på 60-talet benådades han och frigavs lyckligtvis.

Han skrev i Deng (röst), Barış Dünyası (Världsfreden) och Yön (Riktning) tidningarna efter sin frigivning. 1963-64 dömdes han på nytt för sina artiklar. I samband med statskuppen på 80-talet greps han igen. Han fick tillbringa sammanlagt 11,5 år av sitt liv i turkiska skräckfängelser för det han uttryckte, tänkte och skrev.

Han var också grundarna till Revolutionära Östkultur Centren (Devrimci Doğu Kültür Ocaklari), Folkens Arbetarparti (Halkın Emek Partisi), Mesopotamiens Kultur Center (Mezopotamya Kültür Merkezi) och för Kurdiska Institutet i Istanbul (İstanbul Kürt Enstitüsü).

För ett av sina arbeten, ett slags självbiografi i två volymer, ”Mina memoarer” fällde han följande kommentar: ” Det går att ställa frågan; vem är Musa Anter? Vilka är figurerna som nämns i hans memoarer? Men jag tycker inte att denna fråga är på sin plats. Många gånger får någon fattig en genväg (lotto) till rikedom och blir rik. Och när jag tog mig ut ur dessa Ziving grottorna ut i samhället träffade jag väldigt många värdefulla människor av en slump likt den fattige blev rik. Och dessa memoarer är frukterna av de skatter jag fann i samhället.

Han blev 72 år apê Musa. Vi minns och hedrar honom. Må han vila i frid.